Rolf Carl Werners bilder av Björksätra

Det duggregnar ute och vi tar en promenad med Rolfcarlwerner för att lära känna området där han växte upp. Vi startar inne på Söderskolan, den som förut hette Björksätraskolan. Här ska vi titta på en målning han gjorde 1988, det var en av de första gångerna han fick i uppdrag att spraya ett verk. Det är svårt att ta sig ner till rummet. När han själv gick på skolan var det ett uppehållsrum där kompisarna träffades på rasterna. Nu är dörren låst. Eleverna vi möter i korridoren försöker hjälpa oss, men vi behöver en nyckel.

Till slut hittar vi en kvinna han känner igen, en lärare på estetprogrammet. Hon hjälper oss
ner till rummet i källaren. Pingisborden står öde, några lampor är trasiga.

— Vi tänkte fota en målning jag gjorde här för längesedan, om den är kvar ...

— Det är ju klart den är kvar, svarar hon och ler.

— Så typiskt 80-talsgraffiti, man blir nostalgisk, skrattar han när han fotograferas framför väggen.

Senare berättar han att kvinnan vi just träffat tillhör de positiva krafterna på skolan.

— Genom Estetprogrammet så har skolan fått en profi lering och det är jätteintressant. Jag tror mycket på den här skolans framtid. Men man måste hela tiden jobba på att få lärare och elever att kännas som en enhet, för annars smyger segregeringen mot ungdomarna sig på utan att man inser det.

Vi går ut igen. Det tar bara några minuter att gå till det gamla bostadsområdet där han växte upp. Det märks att den här platsen betyder mycket för honom. Han minns detaljerna. Redan inne i skolbyggnaden lade jag märkte till det, han berättade om väggarnas färg som ändrats under åren. Nu pekar han på träden som vuxit upp utanför hans fönster.

— Där spelade vi alltid fotboll. Mellan tallen och stolpen var ett mål, mellan björken och en utlagd tröja blev ett annat. Det var otroligt många ungar här på den tiden. Området var nybyggt på 70-talet och folk som flyttade hit fick bo bättre än tidigare. När vi lekte kurragömma kunde det vara 30—50 personer med i leken.

SKAPADE I SANDLÅDAN
Det är mitt på dagen och lugnt i området, bara en nyfiken kvinna som öppnar altandörren och kikar ut. En hund som skäller när vi kommer för nära. Vi har kommit fram till hans bakgård.

— Där satt jag med mitt fönster öppet, spelade hårdrock och kollade på tjejer som gick förbi.

— Tänker jag efter så var det nog redan där i sandlådan det började. Jag nöjde mig inte med att gräva vägar som bilarna kunde köra på utan gjorde slott, väggar med strukturer. Jag tyckte om att skapa redan då.

Vi går in i huset där han bodde. Det är ett stort hål i halva dörren, där det från början suttit en glasruta.

— De där rutorna gick sönder redan på min tid. Jag har ett jack här i pannan som ett minne av att jag försökte öppna, men rutan var borta och jag ramlade.

— Det luktar exakt som då ... doften av miljonprogramsdamm, det väcker starka minnen.

Han stryker med sin hand över sopnedkastet. En del av den gula väggen är ommålad, de har försökt förbättra färgen men det syns, en nödlösning.

— Vet ni vad det stod här under ... "Rolf G jag älskar dig", det stod kvar långt efter jag flyttat hemifrån. Samma sak stod lite överallt på stan. Folk trodde säkert att det var jag. Ja, det finns ju olika anledningar till att utrycka sig på en vägg.

Vid garagelängorna spenderade han en hel del tid. Två av garagen var pappans.
— Vi har inga uttalade konstnärer i släkten men smeder, svetsare, mekaniker. Och det är ju verkligen en kreativitet i sig. Han berättar att han själv rustar upp en hotrod, en Ford Pickup från 1936.

— Jag har en hel del kvar att göra, plocka bort och sätta tillbaka originaldelarna. Jag ska ha den att köra till jobbet, kan ha färger och pannåer på flaket, kanske åka ut i skogen och måla.

VILL INFLUERA UNGA
I framtiden hoppas han på att få göra någonting tillsammans med skolan här i Björksätra.

— Vi har pratat om ett samarbete. Kanske jag kan inspirera på något sätt. Det är underbart att få vara med när ungdomarna stärker sig själva. Han berättar att graffitikulturen består av både klotter och konst. Två sidor av samma mynt, det är ofta svårt att definiera skillnaden.

— Klotter kan beskrivas som något från en ovan hand, kanske står det könsord eller Brynäs IF eller till och med en dåligt målad tag (graffitialias). Fast det är väl också någon slags graffiti.

Han berättar att den olagliga biten är en viktig del av graffitin som aldrig kommer försvinna. Själv är han en av dom som propsar på lagliga väggar att spraya på. Han tycker att det ska stå en i varje bostadsområde.

— Här i Sandviken finns en öppen vägg. Det är ganska unikt men tack vare kommunens goda vilja och genom att Kultur och Fritid är tillräckligt open minded har den fått stå kvar. Graffitin kommer att fortsätta, den försvinner inte bara för att den är förbjuden.

— Så länge stat och kommun envisas med att inte sätta upp väggar så tvingas människor ta den olagliga vägen in. Och det har visat sig att lagliga väggar inte spär på det olagliga klottrandet Snarare så bromsar den upp den illegala graffitin, som ökar i samhället.

— Det är samma snack som det var med skateboardåkningen en gång i tiden. Förr förbjöd de åkning i varuhus men insåg snart att det inte gick att få bort skateboardåkare från gatorna. Nu finns skateparker lite överallt.

Det är dags att lämna Björksätra. Han talar om en speciell nerv som finns i området och jag försöker förstå vad han menar.

— Det har hela tiden funnits en speciell känsla här, även på 70-talet. En livfull och energisk kraft. Inte så att man behövde vara rädd, vi som bodde här var inte det. Jag var ju också en del av den här nerven. Men man blir "streetsmart" på något sätt.